Sitter här vid "burken" min make har precis åkt å jobba kommer nog inte hem förens torsdagkväll Alice sover och Naddis är hos pappa och jag känner mig fruktansvärt j-vla ensam fast jag egentligen inte är det...Har ju Alice å alla djuren men ändå önskar att jag hade någon go' vän här som kunde komma över någon som är precis som jag som man kunde prata om ditt å datt med eller förresten man behöver inte prata så mkt bara finnas där ge varandra ett leende då och då...Ögonen bli våta....varför ska det va så svårt när man är vuxen och så himla lätt när man är barn....

Nåja...jag har ju Facebook iaf  och underbara katter å en voffsing å en söt liten tös som sover..Finns dom som har det värre....

Tack för mig.....